Semestern har haft sina höjdpunkter. Även om den kanske inte blev så fantastisk som man hoppats på. Men när man kommer hem brukar det ändock vara ett par fantastiska, tokiga, dråpliga och en och annan tråkig stund man minns. Resan till flygplatsen kommer bli en av dessa stunder.
I god tid innan planet skulle gå tog vi en taxi till flygplatsen. När vi åkt ett tag var 5-åringen kissnödig. Vi är snart framme säger jag glatt. En liten stund senare står trafiken helt still. Ser ut som vi befinner oss på en stor parkeringsplats. Sen går det i snigelfart. Maken kastar irriterade blickar på mig från framsätet. Som om jag kunde göra något. Så småningom lättar trafiken. Då börjar 3-åringen gråta och klaga över magont. Taxichauffören frågar om det är problem. Om han ska stanna. Nej, bara kör. Ett par minuter senare är vi framme. Chauffören går och hämtar bagagevagn åt oss. Maken kastar sig ut ur bilen och börjar slita ut väskorna. Stressad. Slår huvudet i bagageluckan. Det blöder ymningt. Phuu. Det enda jag hittar för att stoppa blodet är en blöjja. Som tur är oanvänd. När chauffören tillbaka tar maken tag i 5-åringens hand och springer med henne till toaletten. Fortfarande med blöjjan i pannan! Det såg faktiskt ganska komiskt ut. (Det blev ett ganska rejält jack i pannan man han klarade sig ok.)
3-åringen lugnar sig när hon kommer ut ur taxin. Men frågar nu var femte minut när vi ska åka hem. Istället för en gång i timman som under resten av semestern. Försöker förklara att vi är på väg hem.
Hem ljuva hem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar