Semesterna blir inte riktigt som jag tänkt, eller önskat. Jag såg framför mig hur vi skulle äta mysiga luncher på strandresturangerna, hur jag skulle bygga sandslott med barnen i vattenbrynet, hur vi skulle titta på varandra och bara vara så där lyckliga som man ser på film. Trodde väl inte riktigt att det skulle bli så. Men hade väl inte heller räknat med att:
- 3-åringen i genomsnitt en gång i timmen skulle fråga när vi ska åka hem. Däremellan är hon ganska nöjd. När hon inte får hysteriska utbrott över att hon inte fått som hon vill, 5-åringen retat henne eller någon bara sagt något hon inte gillar.
- Maken stressar upp sig för allt. För att barnen inte ska gilla maten. För att 3-åringen kanske inte gillar att vara på stranden. För att himlen ska ramla ner...
- Jag bli irriterad på maken för att han stressar upp sig över allt. Försöker behärska mig men blir så irriterad. Gillar att vara utomlands men blir så irriterad för jag tycker inte att det finns något att stressa upp sig över. Det är bara stämningssänkande. Energitjuv! Måste även erkänna att det är roligare i teorin än i praktiken att göra sandslott. Helst ligger jag under ett parasoll och läser en bok eller tar en kaffe på ett café.
- 5-åringen älskar i alla fall fortfarande havet, att bada och att vara på semeseter. Är glad för det mesta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar