En av de första kvällarna när vi är på väg hem till hotellt efter att ha strosat i den underbara lilla byn konstaterar vi att vi oroat oss i onödan för hur 5-åringen skulle orka gå. Det är snarare vi som känner att det drar i vaderna efter allt traskande i alla backar upp och ned. 5-åringen konstatarar. Mamma, jag är trött men inte i bena bara för att det är sent. Att inte ni orkar gå beror på att ni bara åker bil överallt och sitter still. Sant, dags att börja träna!
Efter ett par dagar i värmen och med allt traskande börjar backarna ta mer på hennes krafter än våra. Då får hon sitta på makens axlar. Tack och lov för att vi har vagn med till 3-åringen!
Nästa gång får det bli ett mer centralt beläget hotell. Och med bättre standard (se tidigare inlägg) Men det fina i kråksången är i alla fall att vi får oss endel motion.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar