Jobbet vaknar mer och mer till liv. Telefonen ringer och e-mailen tickar in. I ett telefonmeddelande som lämnats står "Brådskande". Jag ringer upp. Det var inte mer brådskande än att det kunde vänta till måndagen när jag åter på kontoret. Så varför då säga att det är brådskande och stjäla en stund av min semester???
Semestern ska vi avsluta med en week-end i södra Sverige. Barnen packar och bubblar av glädje. När de inte ger varandra tjuvnyp och skriker, gråter och är arga.
Själv ska jag ta mig ett glas vin och njuta. Och sen - som vanligt - packa när alla andra klara. När lugnet stillat sig i dårhuset jag bor i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar