Sömn kan vara lösningen

Av de goda ambitionerna med åtgärder för att minska stress har inte mycket blivit av. La fram ungarnas kläder första kvällen. That's it. Inge mer. Jo förresten, idag lagade jag mat som räcker till i alla fall en ytterligare middag. Och ska snart gå och lägga mig och läsa en bra bok istället för att sitta framför datorn och häcka.

Är helt övertygad om att mitt liv kommer bli bättre med mer sömn. Vet bara inte när jag ska få tid. Det är ju så skönt att vara uppe när ungarna somnat. Lugn och ro en chans till egentid. Vad den nu är värd om man alltid är komatrött. Därför - i säng i hyfsad till i alla fall ett par kvällar i veckan för mer energi till de andra. De andra kvällarna. De andra personerna i min familj. Och även till jobbet så att jag blir effektivare där. Då kan jag ju gå hem fortare!

Har du också gått på sömnlögnen?

Semester, åh så utvilad jag skulle bli. Tyvärr sover minsta tjejen väldigt oroligt när hon inte får sova hemma. Känns som jag förflyttats tillbaka ett par år till spädbarnstiden med barn som vaknar stup i kvarten. Eller rättare sagt jag som vaknar stup i kvarten pga. barnen vaknar eller sover oroligt.

Det var då jag kom ihåg sömnlögnen.

Flera av mina vänner hade barn som de redan från ett par månaders ålder sov hela natten. Påstod föräldrarna. Vissa barn gjorde det säkert, men definitivt inte alla.
Eller vad sägs om lillkillen som ammade 2 - 3 ggr per natt.
3-åringen som alltid sov i sina föräldrars säng från 4-5tiden på morgonen. Ja föräldrarena hämtade över honom till sin säng för han kom inte ur spjälsängen själv.
Båda dessa barn sov hela natten enligt deras föräldrar.

För mig betyder sova hela natten att jag sover hela natten. För andra något annat, som att barnen vakar men somnar om ganska fort. När jag insåg detta blev jag inte längre så stressad över att "alla barn sov hela natten" utom mina. När jag var i mitt i stundom komaliknande tillstånd pga. trötthet var jag extremt avundsjuk på alla andra som hade barn som "sov hela natten" och undrade vad jag gjorde för fel. När jag insåg att det inte riktigt var så kändes det faktiskt lite lättare. Jag är säker på att motsvarande gäller för andra saker som man är avundsjuk på. Man tror att andra har det mycket bättre men egentligen handlar det om olika sätt att se på samma sak.