Ännu en varm dag - och jag är inne

Allt blir så mycket lättare med fint väder. Ungarna springer in och ut och behöver inte bylsa på sig en massa kläder.

De ljumna sommarkvällarna är underbara.

Och det bästa med att det varit så fint väder ett bra tag är att man - trots fint väder ute - kan vara inne med gott samvete! Behöver inte känna att man ska ta tillvara varenda solig minut. Nu ska jag städa förrådet! Sen belöning frammåt kvällen med ett glas kallt vin ute på terassen!

Dags att banta/börja träna?

På badhuset säger treåringen högt och glatt till mig. "Mamma det ser ut som du har en bebis i magen!"
Det har jag inte!
Så det är nog dags för mig att börja röra mig lite mer och äta lite nyttigare...

Hem ljuva hem

Tänk så skönt det är att komma hem efter att ha varit borta. Sova i sin egen säng. Duscha i sin egen dusch. I love it!

Fast att se sina egna dammråttor och vara tillbaka i "lagamat, plockaundan och tvätträsket" är inte lika kul.

Börjar genast drömma om ny semester. Denna gång på lyxhotell!

Mat på flyget tack! (Charter - reguljärflyg 1-1)

Är inte längre helt övertygad om reguljärflygets förträfflighet. Numera ingår ju ingen mat. Man kan köpa smörgåsar, smörgåsar eller en sallad. Om man har tur! Vi satt längst bak i planet och när matvagnen kom till oss var de mesta slut. Grr...

Jag är inte särskilt förtjust i att äta smörgåsar till mat. Så jag längtade faktiskt efter chartermaten. Men vi kunde inte ens köpa smörgåsar (jo en tråkig sort som jag inte ville ha), vilket faktiskt är än värre än smörgåsar. Trodde aldrig att jag skulle längta så mycket efter chartermat som jag gjorde på denna flygning. På charterflyg kan man dessutom förboka mat så att man vet att man får något att äta!

Att flyga reguljärt har blivit som att åka tåg. Folk tar med sig egna smörgåsar och chips. Det gjorde inte vi. Denna gång. Nästa gång ska jag ladda med rejäl picknick!

Tillbaka med maten på flyget! Jag betalar gärna men låt mig förboka så att jag vet att jag får mat!

Mot flygplatsen - Kaos!

Semestern har haft sina höjdpunkter. Även om den kanske inte blev så fantastisk som man hoppats på. Men när man kommer hem brukar det ändock vara ett par fantastiska, tokiga, dråpliga och en och annan tråkig stund man minns. Resan till flygplatsen kommer bli en av dessa stunder.

I god tid innan planet skulle gå tog vi en taxi till flygplatsen. När vi åkt ett tag var 5-åringen kissnödig. Vi är snart framme säger jag glatt. En liten stund senare står trafiken helt still. Ser ut som vi befinner oss på en stor parkeringsplats. Sen går det i snigelfart. Maken kastar irriterade blickar på mig från framsätet. Som om jag kunde göra något. Så småningom lättar trafiken. Då börjar 3-åringen gråta och klaga över magont. Taxichauffören frågar om det är problem. Om han ska stanna. Nej, bara kör. Ett par minuter senare är vi framme. Chauffören går och hämtar bagagevagn åt oss. Maken kastar sig ut ur bilen och börjar slita ut väskorna. Stressad. Slår huvudet i bagageluckan. Det blöder ymningt. Phuu. Det enda jag hittar för att stoppa blodet är en blöjja. Som tur är oanvänd. När chauffören tillbaka tar maken tag i 5-åringens hand och springer med henne till toaletten. Fortfarande med blöjjan i pannan! Det såg faktiskt ganska komiskt ut. (Det blev ett ganska rejält jack i pannan man han klarade sig ok.)

3-åringen lugnar sig när hon kommer ut ur taxin. Men frågar nu var femte minut när vi ska åka hem. Istället för en gång i timman som under resten av semestern. Försöker förklara att vi är på väg hem.

Hem ljuva hem.

Snåljåparna får ett parasoll

Det är sjukt varmt att ligga i solen på stranden. Maken funderar på om vi ska köpa ett parasoll. Hemma och ta med till nästa semester! Hmm, jag tänker att vi kan väl köpa ett nu om vi vill ha. Kostar 16 Euro. Orkar dock inte ta tag i saken.

Ett par timmar senare kommer det danska paret som legat bakom oss och frågar om vi vill ha deras parasoll. De ska åka hem. Jag hör först inte vad de säger och såg säkert ut som de ställt världens dummaste fråga. Sen kommer jag på vad de sagt och tackar glatt ja.

De tyckte säkert jättesynd om oss. Eller kanske snarare våra barn. Stackars barn, föräldrarna har inte ens råd att köpa ett parasoll kanske de tänkte.

Först på kvällen kom vi på att de säkert hört vår allvarliga diskussion om vi skulle köpa ett parasoll. Hemma. För att ta med till nästa semester.

Ett parasoll som inte kostar mer än varsinn lunch på stan hemma. Stackars "fattiga" oss. Ganska komiskt tyckte vi det var när vi kom på att de säkert hört vad vi sagt. Vi fick oss ett gott skratt. Tack igen för parasollet! Vi använde det på stranden. På balkongen. Och det fick följa med hem (mer om det senare). Till alla er som inte tar ett parasoll hemifrån. Köp ett på plats! Det är så skönt att sitta i skuggan och njuta.

Sämre kondis än 5-åringen

En av de första kvällarna när vi är på väg hem till hotellt efter att ha strosat i den underbara lilla byn konstaterar vi att vi oroat oss i onödan för hur 5-åringen skulle orka gå. Det är snarare vi som känner att det drar i vaderna efter allt traskande i alla backar upp och ned. 5-åringen konstatarar. Mamma, jag är trött men inte i bena bara för att det är sent. Att inte ni orkar gå beror på att ni bara åker bil överallt och sitter still. Sant, dags att börja träna!

Efter ett par dagar i värmen och med allt traskande börjar backarna ta mer på hennes krafter än våra. Då får hon sitta på makens axlar. Tack och lov för att vi har vagn med till 3-åringen!

Nästa gång får det bli ett mer centralt beläget hotell. Och med bättre standard (se tidigare inlägg) Men det fina i kråksången är i alla fall att vi får oss endel motion.