Mindre bloggande - mer tid

Full fart på jobbet igen.

Då kan man inte slösa sin värdefulla fritid på att blogga.

Tack och hej så länge!

Sömn kan vara lösningen

Av de goda ambitionerna med åtgärder för att minska stress har inte mycket blivit av. La fram ungarnas kläder första kvällen. That's it. Inge mer. Jo förresten, idag lagade jag mat som räcker till i alla fall en ytterligare middag. Och ska snart gå och lägga mig och läsa en bra bok istället för att sitta framför datorn och häcka.

Är helt övertygad om att mitt liv kommer bli bättre med mer sömn. Vet bara inte när jag ska få tid. Det är ju så skönt att vara uppe när ungarna somnat. Lugn och ro en chans till egentid. Vad den nu är värd om man alltid är komatrött. Därför - i säng i hyfsad till i alla fall ett par kvällar i veckan för mer energi till de andra. De andra kvällarna. De andra personerna i min familj. Och även till jobbet så att jag blir effektivare där. Då kan jag ju gå hem fortare!

Tillbaks till jobbet - ta mig därifrån!

Tillbaka på jobbet igen. Jag gillar arbetsplatsen som sådan. Gillar mitt rum. Kollegorna. Till och med kaffet är gott. Men jag är riktigt less på det jag gör. Känner hur energin går ur mig när jag kommer dit.

Behöver nya utmaningar. Dags att gå vidare. Dags att leta fram betygen och försöka skaffa ett nytt jobb.

Även om jag inser att det är det enda rätta känns det samtidigt lite sorgligt.

Semestern är slut - låt stressen börja...

Har ingen jobbångest. Ska faktiskt bli lite skönt att börja jobba igen. Konstigt nog. Jag som är är ganska trött på mitt jobb och vill vidare. Men samtidigt gillar jag det. Gillar att komma in på jobbet. Starta datorn, hämta en kopp kaffe och gå igenom mailen. Småprata med någon kollega.

Samtidigt bävar jag lite inför att återgå till vardagen. Våren var tuff. För mycket jobb. Inte lätt att få ihop det med två småttingar hemma. Alldeles för lite egentid vilket gör mig på dåligt humör. Men - precis som förra hösten - har jag och maken besämt oss för att strukturera upp vardagen för att minska stressen. Blev inte så mycket av de goda föresatserna förra hösten. Men nya friska tag nu!

Nu ska jag leta fram extrakläder & regnkläder till barnen och inte minst något jag kan klä på mig själv i morgon. Hoppas att inte sommarens goda viner satt sig för mycket runt midjan!

Packa inför resa & lite jobb

Jobbet vaknar mer och mer till liv. Telefonen ringer och e-mailen tickar in. I ett telefonmeddelande som lämnats står "Brådskande". Jag ringer upp. Det var inte mer brådskande än att det kunde vänta till måndagen när jag åter på kontoret. Så varför då säga att det är brådskande och stjäla en stund av min semester???

Semestern ska vi avsluta med en week-end i södra Sverige. Barnen packar och bubblar av glädje. När de inte ger varandra tjuvnyp och skriker, gråter och är arga.

Själv ska jag ta mig ett glas vin och njuta. Och sen - som vanligt - packa när alla andra klara. När lugnet stillat sig i dårhuset jag bor i.

Familjen går varandra på nerverna

Irriterade. Det känns som alla i familjen börjar bli ganska irriterade på varandra. Det är nog bra att vi återgår till jobb och dagis i nästa vecka. Tänk häromdagen kändes det som vi alltid kunde vara hemma.

Beror förändringen på vädret? Eller kanske på att vi mentalt börjar ställa in oss på att återgå till vardagen?

Vi har varit lediga i drygt en månad. Undrar hur det skulle varit om vi hade varit hemma hela sommaren.

Sura männsikor - Usch

Åhh vad jag hatar sura människor. Självklart ok ibland. Men inte denna trista sura attityd för att, ja jag vet inte för vad egentligen.

Gör mig tokig.

Önskar jag kunde strunta i det. Men mitt humör blir kört i botten och jag tappar sugen.

Vem vill köpa en bättre begagnad potta?

Vi håller på att rensa ut barnsaker vi inte längre har behov av. En hel del bra saker jag gärna själv skulle köpa. Eftersom vi annonserade ut sakerna och hade "plats över" i annonsen slängde vi även med en sittring och en potta.

Kan ni tänka er, de i min värld bra sakerna ringer ingen på. Men sittringen och pottan har vi fått sålda. Vem åker en bit ut i förorten - den ena åkte kommunalt vilket fram och tillbaka lär ta över en timma - för att köpa en begagnad potta?

Märligt tycker jag...

Snigelhjärna & ångest

Borde ta tag i lite jobb. Lovat leverans senast i morgon. Hela kroppen stretar emot. Hjärnan är satt på viloläge. Det är ju faktiskt semester. Fast så funkar det inte riktigt i konsultbranschen. Vissa saker måste göras. Och återigen. Vissa saker går fortare att göra än att förklara för någon annan. Eller..?

En oro som kryper i kroppen. Lätt ångest. Beror det på att jobbet gör sig påmint? Eller är det så enkelt att jag rört på mig för lite? Då brukar oidentifierabara olustkänslor dyka upp. Ganska märkligt. Jag som definitivt inte är någon träningsmänniska. Men har märkt att en springtur brukar skingra tankarna och ge inre lugn.

Mot skogen!

Ett stund av lycka

Ett par minuter. Bara vi två. Jag håller armen om dig och vi pratar. Bara vi två. Mysigt.

Det är 5-åringen och jag. Hon har slagit sig och passar på att gråta lite extra tror jag. För att bli ompysslad och få uppmärksamhet. Det får hon. Hon njuter. Jag njuter. Det känns underbart!

Jobbet knackar på

Har fått ett par jobbmail som måste åtgärdas. Känns väldigt jobbigt att ta tag i. Men det är väl ett tecken på att jag till slut lyckades koppla av. Första semesterveckan jobbade jag mer än jag var ledig. Utan problem. Nu som sagt väldigt segt att ta tag i mindre sak.

Jag som nästan längtade tillbaka till jobbet häromdagen. En kort stund. När ungarna var mer än intensiva. Fast det var nog snarare bort från dem jag längtade. Lite egentid. Utan familj.

Mitt barn är ett sockermonster!

Idag hände det igen. Sockermonstret kröp fram.

När 5-åringen äter för mycket socker blir hon jätterolig. Ett tag. Hon får sjukt mycket energi. Duracellkaninen släng dig i väggen! Hon blir jätteglad. Kan vara hur rolig som helst. Ett tag.

Sen blir hon ett monster. Inte varje gång men ofta. Hon blir arg. Nästan okontaktbar. Snacka om blodsockerfall.

Behöver jag säga att vi är restriktiva med socker i vår familj. Det var vi redan innan upptäckten av sockerfenomenet men nu än mer.

Någon annan som har samma erfarenhet?

Tokig på mina barn!

Jag blir tokig på mina barn. Inte alltid. Men faktiskt av och till. Vid maten är det till.

Ett tag var de väldigt pappiga. Det kändes sisådär. Önskade att det var jag som var populär.

Nu är jag populär. Bland annat bråkar de om vem som ska sitta bredvid mig när vi äter. Egentligen tycker jag att vi ska ha bestämda platser men för husfridens skull (kortsiktigt jag vet) bestämde vi att de får turas om att sitta bredvid mig. Sen att jag sitter i mitten. Då sitter ju båda bredvid mig.

Nu sitter jag i mitten. Bredvid mig sitter två som tävlar om min gunst. Klänger på mig. När middagen börjar närma sig sitt slut ligger de mer eller mindre i knät på mig. Samtidigt som de pratar oavbrutet. Jag blir tokig. Ge mig min privata sfär tillbaka! Och egentligen tror jag faktiskt inte ens att de gör det för att de vill vara nära mig - bara för att de tävlar om allt. Nu tävlar de om mig.

Från och med imorgon har vi bestämda platser igen. Jag sitter mittemot barnen.

Ännu en varm dag - och jag är inne

Allt blir så mycket lättare med fint väder. Ungarna springer in och ut och behöver inte bylsa på sig en massa kläder.

De ljumna sommarkvällarna är underbara.

Och det bästa med att det varit så fint väder ett bra tag är att man - trots fint väder ute - kan vara inne med gott samvete! Behöver inte känna att man ska ta tillvara varenda solig minut. Nu ska jag städa förrådet! Sen belöning frammåt kvällen med ett glas kallt vin ute på terassen!

Dags att banta/börja träna?

På badhuset säger treåringen högt och glatt till mig. "Mamma det ser ut som du har en bebis i magen!"
Det har jag inte!
Så det är nog dags för mig att börja röra mig lite mer och äta lite nyttigare...

Hem ljuva hem

Tänk så skönt det är att komma hem efter att ha varit borta. Sova i sin egen säng. Duscha i sin egen dusch. I love it!

Fast att se sina egna dammråttor och vara tillbaka i "lagamat, plockaundan och tvätträsket" är inte lika kul.

Börjar genast drömma om ny semester. Denna gång på lyxhotell!

Mat på flyget tack! (Charter - reguljärflyg 1-1)

Är inte längre helt övertygad om reguljärflygets förträfflighet. Numera ingår ju ingen mat. Man kan köpa smörgåsar, smörgåsar eller en sallad. Om man har tur! Vi satt längst bak i planet och när matvagnen kom till oss var de mesta slut. Grr...

Jag är inte särskilt förtjust i att äta smörgåsar till mat. Så jag längtade faktiskt efter chartermaten. Men vi kunde inte ens köpa smörgåsar (jo en tråkig sort som jag inte ville ha), vilket faktiskt är än värre än smörgåsar. Trodde aldrig att jag skulle längta så mycket efter chartermat som jag gjorde på denna flygning. På charterflyg kan man dessutom förboka mat så att man vet att man får något att äta!

Att flyga reguljärt har blivit som att åka tåg. Folk tar med sig egna smörgåsar och chips. Det gjorde inte vi. Denna gång. Nästa gång ska jag ladda med rejäl picknick!

Tillbaka med maten på flyget! Jag betalar gärna men låt mig förboka så att jag vet att jag får mat!

Mot flygplatsen - Kaos!

Semestern har haft sina höjdpunkter. Även om den kanske inte blev så fantastisk som man hoppats på. Men när man kommer hem brukar det ändock vara ett par fantastiska, tokiga, dråpliga och en och annan tråkig stund man minns. Resan till flygplatsen kommer bli en av dessa stunder.

I god tid innan planet skulle gå tog vi en taxi till flygplatsen. När vi åkt ett tag var 5-åringen kissnödig. Vi är snart framme säger jag glatt. En liten stund senare står trafiken helt still. Ser ut som vi befinner oss på en stor parkeringsplats. Sen går det i snigelfart. Maken kastar irriterade blickar på mig från framsätet. Som om jag kunde göra något. Så småningom lättar trafiken. Då börjar 3-åringen gråta och klaga över magont. Taxichauffören frågar om det är problem. Om han ska stanna. Nej, bara kör. Ett par minuter senare är vi framme. Chauffören går och hämtar bagagevagn åt oss. Maken kastar sig ut ur bilen och börjar slita ut väskorna. Stressad. Slår huvudet i bagageluckan. Det blöder ymningt. Phuu. Det enda jag hittar för att stoppa blodet är en blöjja. Som tur är oanvänd. När chauffören tillbaka tar maken tag i 5-åringens hand och springer med henne till toaletten. Fortfarande med blöjjan i pannan! Det såg faktiskt ganska komiskt ut. (Det blev ett ganska rejält jack i pannan man han klarade sig ok.)

3-åringen lugnar sig när hon kommer ut ur taxin. Men frågar nu var femte minut när vi ska åka hem. Istället för en gång i timman som under resten av semestern. Försöker förklara att vi är på väg hem.

Hem ljuva hem.

Snåljåparna får ett parasoll

Det är sjukt varmt att ligga i solen på stranden. Maken funderar på om vi ska köpa ett parasoll. Hemma och ta med till nästa semester! Hmm, jag tänker att vi kan väl köpa ett nu om vi vill ha. Kostar 16 Euro. Orkar dock inte ta tag i saken.

Ett par timmar senare kommer det danska paret som legat bakom oss och frågar om vi vill ha deras parasoll. De ska åka hem. Jag hör först inte vad de säger och såg säkert ut som de ställt världens dummaste fråga. Sen kommer jag på vad de sagt och tackar glatt ja.

De tyckte säkert jättesynd om oss. Eller kanske snarare våra barn. Stackars barn, föräldrarna har inte ens råd att köpa ett parasoll kanske de tänkte.

Först på kvällen kom vi på att de säkert hört vår allvarliga diskussion om vi skulle köpa ett parasoll. Hemma. För att ta med till nästa semester.

Ett parasoll som inte kostar mer än varsinn lunch på stan hemma. Stackars "fattiga" oss. Ganska komiskt tyckte vi det var när vi kom på att de säkert hört vad vi sagt. Vi fick oss ett gott skratt. Tack igen för parasollet! Vi använde det på stranden. På balkongen. Och det fick följa med hem (mer om det senare). Till alla er som inte tar ett parasoll hemifrån. Köp ett på plats! Det är så skönt att sitta i skuggan och njuta.

Sämre kondis än 5-åringen

En av de första kvällarna när vi är på väg hem till hotellt efter att ha strosat i den underbara lilla byn konstaterar vi att vi oroat oss i onödan för hur 5-åringen skulle orka gå. Det är snarare vi som känner att det drar i vaderna efter allt traskande i alla backar upp och ned. 5-åringen konstatarar. Mamma, jag är trött men inte i bena bara för att det är sent. Att inte ni orkar gå beror på att ni bara åker bil överallt och sitter still. Sant, dags att börja träna!

Efter ett par dagar i värmen och med allt traskande börjar backarna ta mer på hennes krafter än våra. Då får hon sitta på makens axlar. Tack och lov för att vi har vagn med till 3-åringen!

Nästa gång får det bli ett mer centralt beläget hotell. Och med bättre standard (se tidigare inlägg) Men det fina i kråksången är i alla fall att vi får oss endel motion.

Svenska köttbullar på medelhavssemestern

På restaurangerna i den trevliga lilla medelhavsbyn finns det barnmenyer. Perfekt, hade det kunnat vara. Menyerna består oftas av

- Hamburgare och pommes
- Chicken nuggets och pommes
- Spaghetti Bolognese
- Calamares och pommes

Dessvärre (eller kansk ska man säga tack och lov) är inte våra barn så förtjusta i pommes. Köttfärssåsen gillar de inte heller.

Ett par gångar har jag försökt mig på att beställa chicken nuggets eller annat med pasta. Kalla handen på att par ställen och de tittade på mig som jag var ett ufo. På något ställe beställde vi in en portion pasta utan sås. Fick in två Spagetti Bologonse...fast efter att ha skickat ut dessa fick vi faktiskt in en portion pasta utan sås! Yippi. Jag klarade det! Känns absurbt. På jobbet ger jag råd om miljoninvesteringar. På semestern jublar jag över att ha lyckats beställa in en tallrik pasta utan sås!

För att uppnå en bra semesterstämning dagen efter misslyckat pastaförsök gick vi till supermarketen och köpte pasta och Felix köttbullar. Barnen åt som hästar och den eftermiddagen var räddad. Dagen efter blev det pasta med korv. Så var det med att slippa laga mat och diska. Men barnen i allafall mätta och belåtna.

3-åringen frågar fortfarande stup i kvarten när vi ska åka hem...

Vill hem!

Semesterna blir inte riktigt som jag tänkt, eller önskat. Jag såg framför mig hur vi skulle äta mysiga luncher på strandresturangerna, hur jag skulle bygga sandslott med barnen i vattenbrynet, hur vi skulle titta på varandra och bara vara så där lyckliga som man ser på film. Trodde väl inte riktigt att det skulle bli så. Men hade väl inte heller räknat med att:

- 3-åringen i genomsnitt en gång i timmen skulle fråga när vi ska åka hem. Däremellan är hon ganska nöjd. När hon inte får hysteriska utbrott över att hon inte fått som hon vill, 5-åringen retat henne eller någon bara sagt något hon inte gillar.

- Maken stressar upp sig för allt. För att barnen inte ska gilla maten. För att 3-åringen kanske inte gillar att vara på stranden. För att himlen ska ramla ner...

- Jag bli irriterad på maken för att han stressar upp sig över allt. Försöker behärska mig men blir så irriterad. Gillar att vara utomlands men blir så irriterad för jag tycker inte att det finns något att stressa upp sig över. Det är bara stämningssänkande. Energitjuv! Måste även erkänna att det är roligare i teorin än i praktiken att göra sandslott. Helst ligger jag under ett parasoll och läser en bok eller tar en kaffe på ett café.

- 5-åringen älskar i alla fall fortfarande havet, att bada och att vara på semeseter. Är glad för det mesta.

Total LYCKA

Första kvällen strosar vi efter stranden. Det börjar bli mörkt. 5-åringen springer i vattenbrynet, leker i vågorna, hoppar och skuttar och är helt i sin egen lilla värld. Helt omedeveten om allt annat än havet och vågorna. Hon är berusad. Berusad av lycka. Tror aldrig att jag sett henne så glad och upprymd. Jag är glad att vi åkte på semester. Spelar ingen roll att vi bor på ett kass hotell. Denna stund av total lycka. Detta ögonblick är värt allt!

Hotell för fakirer

Såvida man inte gillar att t.ex. sova på en spikmatta så var inte hotellet någon "hit" direkt. Varenda fjäder i sängen känns. Utsikten mot poolen som såg schysst ut var inte ens möjlig att få. Den delen av "hotellet" var privat. Lägenheterna som hyrs ut låg en bit bort...

Fast vad kunde man förvänta sig? Jag hade nog lyckats boka bland de billigaste lägenheterna i hela byn. (Efter timmar framför datorn!) Men mitt naiva jag trodde - eller snarare hoppades - att hotellet skulle vara ett sådant där kap som man läser att folk gör.

Nu ångrar jag bittert att vi inte spenderade ett par tusenlappar till på boendet. Drömmer om hotell med poolområde och barnklubb. Men det kändes helt rätt när jag bokade. Vi skulle egentligen inte åka utomlands alls eftersom vi har och kommer att lägga åtskilligt av pengar på husrenovering. Men vad spelar då ett par tusenlappar hit eller dit för roll?

Känns helt sjukt. Vi har båda bra jobb och hyfsade löner. Och här sitter vi i ett sunkigt lägenhetshotell. Det är så lyhört så att man tror att man sover under ett vattenfall när grannen duschar. Åhh... ångrar ångrar ångrar! Vill bo bra!!! Varför inte satsa när man ändock åker?

Snålheten bedrog visheten, igen.

Charter vs Reguljärflyg 0-1

Redan i vintras bokade vi flyget till medelhavet. Vi gick på kampanjen om billiga flygbiljetter. Med hotellt blev det inte så billigt som vi räknat med. Men jag måste säga att reguljärflyg har sina fördelar! Vi kunde välja att åka en tid på dagen som passade oss. Planet gick på exakt utsatt tid. Efter den inköpta smörgåsen fick barnen till och med pyssel. Tack för det! Då kunde jag koppla av med den impulsinköpta nya tidningen "Passion for Bussiness" eller "PfB" som de själva skriver.

Jag som bestämt mig för att försöka koppla bort jobbtankarnna under semestern blir inspirerad av att läsa om olika kvinnor i karriären. Känner lusten att satsa igen. Vore jag inte så feg och om jag hade en affärsidé skulle jag vilja starta eget. Men, med barn, hus och en massa fasta utgifter är det tryggt med att få sin ganska hyfsade lön varje månad. Men drömma kan man ju alltid. Trots föresatsen att inte tänka jobb upptas mina tankar till stor del av jobb och framtid. Känner att jag står vid ett vägval. Satsa på det jag har eller gå vidare.

Med flygplanspyssel och medhavd DVD och några favoritfilmer till barnen gick flygresan med riktigt bra. Nässprej före start och landning är ett tips för att slippa ont i öronen. Känns som vi fick en bra start på semestern. På något sätt känns reguljärflyg mer civiliserat än charter. När vi landat tog vi taxi direkt till hotellet. Skönt att slippa den sedvanliga rundturen i buss till en massa andra hotell. Reguljärflyg är perfekt för barn!

Jag borde vara nöjd

Tillbringar varje år del av min semester i en stuga med egen strand vid havet. Svärmor fixar allt; mat och disk m.m. Det är underbart. Ett par dagar. Sen blir jag tokig. Och det är inte utedasset, ständigt prat om sinande vatten i brunnen eller myggen som får mig på fall. Det är något annat. Vet inte riktigt vad. Kan inte riktigt förstå. Men efter ett par dagar börjar energin rinna ur mig och jag blir sur och tvär.

Jag klarar inte av att bo hos någon och inte göra något. Ja, jag borde vara tacksam. Nej, det är inget jag kan hjälpa till med.

Nästa år får det räcka med en week-end för min del. Det är nog bäst för alla. För ett par dagar är det underbart. Men inte mer.

Har du också gått på sömnlögnen?

Semester, åh så utvilad jag skulle bli. Tyvärr sover minsta tjejen väldigt oroligt när hon inte får sova hemma. Känns som jag förflyttats tillbaka ett par år till spädbarnstiden med barn som vaknar stup i kvarten. Eller rättare sagt jag som vaknar stup i kvarten pga. barnen vaknar eller sover oroligt.

Det var då jag kom ihåg sömnlögnen.

Flera av mina vänner hade barn som de redan från ett par månaders ålder sov hela natten. Påstod föräldrarna. Vissa barn gjorde det säkert, men definitivt inte alla.
Eller vad sägs om lillkillen som ammade 2 - 3 ggr per natt.
3-åringen som alltid sov i sina föräldrars säng från 4-5tiden på morgonen. Ja föräldrarena hämtade över honom till sin säng för han kom inte ur spjälsängen själv.
Båda dessa barn sov hela natten enligt deras föräldrar.

För mig betyder sova hela natten att jag sover hela natten. För andra något annat, som att barnen vakar men somnar om ganska fort. När jag insåg detta blev jag inte längre så stressad över att "alla barn sov hela natten" utom mina. När jag var i mitt i stundom komaliknande tillstånd pga. trötthet var jag extremt avundsjuk på alla andra som hade barn som "sov hela natten" och undrade vad jag gjorde för fel. När jag insåg att det inte riktigt var så kändes det faktiskt lite lättare. Jag är säker på att motsvarande gäller för andra saker som man är avundsjuk på. Man tror att andra har det mycket bättre men egentligen handlar det om olika sätt att se på samma sak.

Mobilt bredband = frihet?

Äntligen semester! Nåja. Nästan. Bara ett par saker som jag måste fixa under de första dagarna på semestern. Vad bra med en bärbar dator och mobilt bredband. Eller?

In i bilen med ungarna, kläderna, datorn och mot sommarstugan! Så skönt det ska bli att komma bort från jobbet och få den välbehövliga Semestern!

Efter en vecka med betydligt mer jobb än avsett vet jag inte om det är så bra med mobilt bredband. Man blir beroende. Råkade bara kolla mailen (i telefonen så klart.) Oj, en liten sak har dykt upp. Går fortare att jag fixar än att ringa någon på jobbet och förklara...Där försvann ett par timmar som jag kunnat vara med barnen eller haft lite egentid på.

Så lätt att fastna i fällan och inte koppla bort sig!

Nästa vecka när vi drar vidare mot nya mål får datorn stanna hemma.

Karriärmamma - vad är det?

Ibland önskar jag att jag vore en karriärmamma i ordets - i mitt tycke - rätta bemärkelse. En mamma som satsade helhjärtat på att vara mamma. Som gör mammakarriär och, i vart fall för en period i livet, inte brydde mig så mycket om jobb och karriär.


Fast sådan är inte jag.


Jag är en annan typ av karriärmamma. En mamma med vad man brukar kalla ett karriärjobb. Jag har ett jobb som stundom är riktigt roligt och ger kickar men också är krävande och tar alltför mycket tid. För mycket tid för att det ska passa mitt liv som jag vill ha det.


Men nu har jag bestämt mig. För att få en tillvaro mer som jag vill ha den. Det kan komma att bli tufft men jag vet att det är värt att satsa på!